english - englishnederlands - dutch

Biodling

med utgångspunkt från biets väsen:

”bivärdigt”

I boken ”Ueber das Wesen der Bienen” (ej översatt till svenska) finns de åtta föreläsningar om bin, som R. Steiner höll 1923, samlade.

Rudolf Steiner talade till arbetarna på det första ”Goetheanum” om binas uppgift för jorden och för mänsklighetens utveckling utifrån vad man har kunnat se i tidigare kulturperioder. Han sa att glädjen med konventionell biodling, som började 1908-1912, inte kommer att bestå i mer än 100 år. Nu är den tiden här.

Som arbetsgrupp för biodling ser vi som vår uppgift att studera denna impuls och dess bakgrund och att kunna översätta detta i praktisk biodling så att vitaliteten i biets organism stärks. Utifrån dessa undersökningar har hittills följande insikter för biodling framkommit (som skiljer sig från konventionell biodling):

· Naturliga svärmar är det bästa för födelsen/förökelsen av nya bisamhällen.

· Att låta bina själva bygga sina vaxkakor på ett för dem naturligt sätt. Vid studier av de vaxkakor som bina själva byggt så finner man stora oregelbundenheter i vaxet och varje bisamhälle har sitt eget sätt att bygga på. Med pressade vaxkakor blir biets organism inträngd i former som inte är hennes. I färdiga vaxkakor kan det också finnas rester av kemikalier kvar från behandling av sjukdomar och parasiter.

· Det naturliga avståndet mellan ramarna är 35 mm (mätt från ramens mitt till mitten på nästa ram). Större avstånd är bara för att öka produktionen av honung men inte för utvecklandet av hälsosamma och starka yngel.

· I en bikupa med höga ramar (t.ex. i Dadantkupor) så utvecklas yngelrummen som en sfär. Vid användning av två bikupor för yngelrum störs utvecklandet av denna sfäriska form och ett kallt öppet område skapas i yngelrummet. Detta behöver bina överbrygga genom att använda mer energi vilket sker på bekostnad av samhällets vitalitet.

· På grund av drönarnas unika roll i ett bisamhälle är varje samhälle fritt att ha så många drönare som de själva föder upp. Lite är känt av vikten och av den roll som drönare har och detta är fortfarande ett av de största mysterierna i ett bisamhälle.

· Bäst för invintring är att använda binas egen honung. Om bina matas med sockerlösning kan denna berikas med honung och/eller te (t.ex. kamomillte) och eventuellt lite salt. Berikningen av sockerlösningen på detta sätt gör det lättare för bina att omvandla socker till ”honung”.

· Bikupor är byggda av halm (råghalm) eller olimmat trä. Ingen eller så lite metall som möjligt används: rambärarlist, tråd i ramarna.

· Att bygga en respektfull relation mellan biodlaren och bisamhällena. Biodlare som inte är överkänsliga för bistick arbetar utan handskar. Det tillåter bisamhället att tala om när biodlaren är för hård. Bi sticker inte för nöjes skull eftersom det dör av det. Bina har alltid en bra orsak när det sticker.

Frågor om ”biets väsen”

Biodling som utgår från biets väsen är något som ständigt fortsätter att utvecklas. Den biodynamiska biodlargruppen sätter inga generella regler men förespråkar individuell biodling som praktiserar ovanstående principer. Det finns ingen standard metod eller kvalitetsmärkning, inga kommersiella utgångspunkter, inga Biodynamiska biodlingsmetoder med föreskrifter. Istället ställer vi frågor om ursprung, om biets väsen och om hennes betydelse för framtiden så att vi kan optimera, lotsa och behålla biet igenom dessa tider.